Som sagt rätt blödig just för tillfället, vilket gör att det rätt "coola" mammahjärtat spricker inatt med två små varma, rossliga sjuklingar som jag springer mellan sovrummen för att söva om på nytt samtidigt som katastroftankarna snurrar. "Ska det låta så?" "Får han luft"? "Är det krupp, VAD är krupp?" "tänk om det är lumginflammation?" "hur många nätter kan detta pågå? London får vänta om det inte ger med sig" och känner mig oförskämt pigg (överlevnads/skyddsinstinken) för att ha sovit superdåligt förra natten.
Inser att jag måste försöka sova, för trots lite hosta, rossel och konstiga läten på natten - så är det Speed 110 imorgon när dagen gryr. Gissar runt sextiden. Det här med att få småbarn + täcke i soffan och marathon på bra film, slumra till några timmar och dessutom bli uppassad och serverad både mat & dryck (KAN INTE TÄNKA MIG NGT BÄTTRE NÄR JAG ÄR SJUK) går inte ihop. Fullspeed. Gärnet. Med snornäsor som rinner. Det är förmodligen morgondagens melodi.
Kör hårt. 💪🏼
Dagens vilopaus på 20 min. ✌️
